Hard working

”Hard working” är en av de vanligaste komplimangerna i Pakistan. Och nu har det riktigt gått upp för mig vidden av hur hårt man egentligen kan jobba. Jag tror min Morfar som var byggmästare i Småland jobbade ungefär så här. Han var f.ö. sjuk en dag under sin karriär. Då var han magsjuk.

Ny miljard-affär på gång för kontoret här nere! Kort varsel! Bråttom!
Tre veckor i sträck körde vi hel-dagar, till skillnad från svensk arbetstid som får betraktas som knappa halvdagar. När jag börjar känna mig lite halvrisig och åker hem vid tolv-ett-rycket på kvällen kände man sig som värsta svikaren. Många stannade till två-tre, och de lite hårdare till fem.

Sedan vid nio-tio var det full fart på kontoret igen. Tre veckor i sträck. Lördag, söndag. Och Muhammeds födelsedag.
”The Pakistani are Hard working” förklarade mina Pakistanska kollegor med brittisk accent. Och kvalitetsarbete från riktiga ess. Noll fel. Såvitt vi hittat, även nu någon vecka senare när dammet har lagt sig.

Och det är många arbetstimmar. Ända tills jag berättar att en och samma kille skjutsade allihop dessa människor till och från hemmet under den här perioden. Hem med dem som jobbade till 24, 2, 3 och de tuffa som jobbar till 5. Sedan hämtade han upp de som började jobbet kl 8. Och dagtid fram och tillbaka till olika kundmöten. Och han BÖNADE att vi inte skulle ringa och be att få två avdelningschaufförer, för han ville tjäna övertiden. Detta var hans chans att på kort tid lyfta sin levnadsstandard, kanske skaffa en bättre bil och därmed kanske höja timdebiteringen.
”Hard working”, deklarerade han stolt.
Onekligen.

Vi bekväma västerlänningar håller oss med sop-blockader av salladsbarer, Byggnads-fack som stänger ner littauiska byggprojekt och ”working nine to five” summerar faktiskt inte till åtta timmar om man har lunch.

Möjligheten att pigga Asien kör om trötta väst i innerfilen börjar kännas påtaglig. Det som motiverar här är möjligheten att få det rejält bättre. Och då kan man jobba rätt hårt. Som Morfar.

Allt är inlämnat till kunden för en dryg vecka sedan och nu är det lugnare igen. Den här veckan ska nog alla vara lediga hela helgen, dvs både lördag och söndag - riktigt lång-ledigt med andra ord. Usman, Usman och Ali ska åka hem till sina föräldrar och fira ledigheten. Chauffören vill dock jobba, och med lite tur får han några småturer, om någon vill ta en sväng till kontoret i alla fall.

Avslutar dagens blog med ett SMS jag just fick från Usman för några sekunder sedan (klockan ett på natten) som på något vis sammanfattar energinivån mer koncist:
-------------------------------------------
1 Hand on Horn <----alla tutar här nere när de kör
1 Hand on Gear
1 Ear Lisning Songz
1 Ear on Mobile
1 Foot on Accelerator
1 Foot on Clutch
&
Eyes on Girlz

Welcome to Pakistan
A Very Busy Nation
-------------------------------------------

I nästa brev blir det traditionella bilderböcker igen, med några av de bästa fotona jag tagit hittills - som faktiskt vidgar vyerna!